Publicerad 2025-04-23 i DN
Konstnären Cajsa Holmstrand, Stockholm, har avlidit i en ålder av 73 år. Närmaste anhöriga är systrarna Lena och Ulla.
Cajsa var född i Stockholm, uppvuxen på Lidingö i en lärarfamilj. Men bodde större delen av sitt konstnärsliv i Gamla stan.
Cajsa var konkretist. Kuber och kvadrater i axiometriskt perspektiv, tecknade med parallella linjer. Det fanns återkommande teman i hennes sätt att arbeta: hela kuber mot vitt, svart eller rött. Men hon ville inte vara en konstnär som landat i det geometriska genom ett hugskott. Hon allvarligare än så. Det var viktigt att hela tiden skapa sig kunskap om den bildvärld hon skapade. Och gå vidare med små eftertänksamma steg. Hennes bildvärld var återkommande möten; hela tiden fördjupning och eftertänksam förändring av kubers förhållande till varandra.
För mig som kände Cajsa är det lätt att uppleva den varma vänsälla personen också i verken, de må vara hur geometriska som helst. De bärs av hennes självständighet, så mycket konkretist hon var skapade hon sig en egen korridor i svenskt konstliv.
Hennes ”Relationer” lämpade sig utmärkt i offentliga miljöer. De konstruktiva konstnärerna gillar att deras verk ingår i människors vardag. Hon har gjort monumentala verk på många orter. Ett av de mest kompletta offentliga verken är ”Knutpunkten” i Helsingborg. Både hennes och livskamraten Einar Höstes (1930–2013) verk sträcker dramatiskt ut sig på var sin motstående vägg vid tågplattformarna. Hennes kuber sitter fritt från väggen, möts och glider isär med klara färger, blått, rött, gult, grönt. Verken korresponderar med varandra. Rörelsen tar aldrig slut. Samma med Höstes oändliga vägg; bådas verk tål att snabbt ses i ögonvrån och hur länge som helst för den som vill hänga kvar för att följa formernas komplicerade lek. De tar aldrig slut.
Cajsa var – liksom Einar – en praktisk, jordnära konstnär med samma glädje av arbete som vänskap. Typiskt då hur de inrättade sig under arbetet med ”Knutpunkten” under sena delen av 1990-talet: jobba, vila på hotellet och äta, de blev stammisar på restaurangen Anna Kock. Det säger mycket om dem att då de skrev en rapportbok om arbetet med ”Knutpunkten” var den till hälften en hyllning av stamstället Anna Kock och deras ägare, ”Kost som konst. En knutpunkt mellan konstarter” (2001).
För Cajsa var konst en mänsklig angelägenhet. Och hennes ”Relationer” hör till det mest konsekventa och unika i vår konsthistoria.
Thomas Millroth, vän och konsthistoriker