Text av Cecilia Gyllenhammar ur katalogen till utställningen på Hedenius
"Cecilia Sikström är sedan många år ansedd som en av Sveriges främsta målare. Ibland annat porträtt av berömda kvinnor är hennes kolorit omtalad. Intill kraftfält av djupa starka klanger målar hon hud i alla schatteringar. I nya målningar är hela spektrat av Cecilias särpräglade kolorit utvecklad. Nykomlingen i ”Hall of Fame” är bland annat Laleh vars porträtt saknar den varats lätthet som vissa filmstjärnor utstrålar. Här visas obändighet och allvarets glöd i mörkare färgval. Cecilia Sikströms uttryck äger inte mätbara variabler, här är alltigenom kvinnan återupprättad levande och hon förblir i sin egen spegling kvar i sin rena blick på sig själv. Cecilia Siktröm viker sig inte för betraktarens eventuella avsikt. Hon skapar sitt eget universum, återställer dess makt, nu det första könet i måleri som trotsar omvärldens eventuella rörelser. Som liten samlade jag filmstjärnor i vikta serietidningar, vi bytte bilder. En Lana Turner mot Sophia Loren, det var en kort period och kändisar samt filmisar lämnade mig snart helt oberörd. Uppe i Lycksele växer Cecilia upp, i tandläkarens villa i kanten till mäktig vildmark. Vad gör en flicka i Lycksele som drömmer om glamour, filmstjärnor och kända magnetiska personer? Cecilia vistas vid Vindelälven, sitter länge och studerar ljuset, hur färger klättrar och blossar upp. I trädgården leker hon, och leken avancerar, vad gör en ensam flicka i Lycksele som drömmer om världen? Hon tar den hem till sig, hon ser till att stjärnorna kommer till henne. Jag tycker mig se hur hon skapar ett litet Rivieran i Norrland, hon ser till att storheterna är där och hon driver sin lek med dem och spelar alla rollerna själv. Hon har fortsatt leka med celebriteter hon vill vara med, drivit sin lek framåt och barnkammaren har blivit hennes arbetsplats. Att ha Cecilia som vän; om kvällen när de flesta runt bordet nått sin yttersta gräns i sitt tänkande, där, börjar Cecilias tankevärld, hon är inte känslomässig eller psykologiskt orienterad utan snarare vetenskaplig och filosofisk, hon är en matematiker i glamour. Inte litet påminner hennes lek med identitet och yta om vissa av Stanley Kubricks verk. Färgstarka tablåer av ytor och spel i slottsliknande rum och parker. Vad händer i ett hår? Bob Dylan sjunger att frihet och tankekraft sitter i håret, ingen målar hår som Sikström, som ett norrländskt landskap, som Vindelälvens framfart. Måleriet i porträtten innehåller modiga möten i färg, glättigt liv, men genom den bearbetade ytligheten genomgår det ytliga en metamorfos. En slags upphöjdhet inom det strikt visuella. Här snaskas inte med dubbla budskap, här segrar färgen, den räcker för att fånga det gäckande ansiktet." Cecilia Gyllenhammar, 2013 |
|
