Utdrag av Ernst Brunners förord
"Lunch hos Larsson" ur
katalogen till utställningen «

"Sittande vid lunchbordet kunde jag sedan inom ramar betrakta de kvarter jag just passerat eftersom dessa tillhör målningarnas huvudmotiv som han aldrig blir färdig med utan varierar i långa serier.

Synintrycken från tidigare ateljébesök kan leva kvar så starkt att man på väg genom staden tycker sig stöta på hans målningar som fysiska hinder.

Hans måleri rymmer förstås andra landskap än stadens och stilen är aldrig enhetlig men det mesta han inspirerats av ligger samlat inom gångavstånd från ateljén. I detta bildrum ryms också hela hans estetiska system. Efter den lunch vi nu åt skulle Larsson utan vidare kunna ta stentrappan ner till parkeringen och därifrån, under en bensträckare, följa samtliga idéer han haft om bildkonst bakåt genom olika skeden av skapandet, promenera till ateljén vid Glasbruksgatan genom ett gammalt tematiskt material, ett tekniskt problem från ungdomsåren, en förlegad stilfråga varpå han kunde styra stegen mot Mosebacke för att där, uppfirån höjden, återse några verkligt intressanta ledmotiv från tidigt 90-tal, Saltsjön, molnen över Djurgårdskogen, sen anblicken av Slussen vid foten av bergsmassivet., hur den förändrade dessa ledmotiv på ett sätt som speglade skapandets drama på nya på nya plan, gångbron till hisstornet, färgvärden i fackverksskelettet, ljuset längs de höga takfallen, över kupolerna, putsfasaderna, ljusskärmarna i Mälarvattnet, trädens arkitektur, och längst ner i dunklet biltrafiken med de rödglödgade ljusormarna. Den fortsatta promenaden över Maria mot ännu en av de tidiga ateljéerna vid Pålsundet skulle åskådliggöra nya kopplingar, vrida ytterligare ett varv på kompositionslagarna, förtydliga stilfrågor, processer, rutiner.

Bo Larsson har inte stått i verkligheten fler gånger än de flesta människor.

Han har inte ens sett den på närmare håll, men han har erfarit den djupare för att han är en fordrande natur som arbetar outtröttligt liksom driven av misstanken att verkligheten ännu inte fullständigt demaskerat sig. Slussenområdet, rumsinteriörer från Mariaberget, Saltsjön mot Beckholmen, Långholmsbron återkommer såsom de centrala symbolerna i ett diktverk. Broräcken, vattenstråk, trädgrenar går att känna igen genom årtiondens rastlöst trevande och sökande liksom benställningarna eller handgesterna i ett ikongrafiskt måleri. Cézanne sökte en naturens grundupplevelse genom att måla tio versioner av Badande och minst lika många av Sainte-Victoire och Havet vid L´Estaque. Det är i grunden samma processmåleri eller en penselns föremålsforskning som också Larsson ägnar sig åt."

Ernst Brunner