Att Måla som det är
Utdrag av Ulf Wagners text hämtade ur katalogen Ann Edholm möter Hilma af Klint
...
Den egna vägen
Ann Edholm är en av våra mest uppmärksammade samtidskonstnärer och har konsekvent gjort sina egna vägval. Utgångspunkten i hennes konstnärskap är den egna levda erfarenheten och förhållandet eller relationen mellan måleri, rum och betraktare. Ett innehåll och en tematik som hon under åren hållit fast vid, varierat och fördjupat med stor konsekvens. Och kanske är det just förmågan att ta med betraktaren i den skapande processen som blivit hennes signum: Jag vill att betraktaren upptäcker betraktelsen skrev hon i en projektbeskrivning till Tango d´Amour för nästan tjugo år sedan, ett av de otaliga offentliga uppdrag hon utfört.
14 föreställningar - Tango d´Amour II, 1998
Tidigt blev hon förknippad med minimalismen för sitt renodlade och avskalade uttryck i målningarna. Och vid en snabb betraktelse av hennes konstnärskap så kan det tyckas stämma, men följer vi det över tid så framtonar en betydligt mer komplex bild. Edholm är del av en lång traditionskedja inom det abstrakta måleriet, själv refererar hon både till den ryske pionjären Kazimir Malevitj, som var verksam i början av 1900-talet, och till amerikanen Barnett Newman som på 1950-talet blev en av de starkaste företrädarna för en ny ansats inom det amerikanska måleriet. Newman sökte komma till ett uttryck som kunde rymma en allmänmänsklig innebörd. Och släktskapet kan skönjas, även i Edholms målningar finns undermeningar som hänvisar till det mänskliga varat.
Ett lika starkt släktskap känner hon till målaren Matthias Grünewald vars främsta arbete, isenheimeraltaret, utfördes i Colmar på gränsen mellan Frankrike och Tyskland i början av 1500-talet. Edholm verkar gång på gång återvända just till detta verk. I klostersjukhuset vårdades människor som drabbats av hud- och blodsjukdomar och patienterna kunde i bild följa en berättelse som sträckte sig från förtvivlan till hopp som en andlig förberedelse för den medicinska behandlingen. I korsfästelsescenen på altarskåpets ytterdel avbildas den plågade såriga och förödmjukade Kristus, men när skåpet öppnas uppenbaras hoppet genom uppståndelsen.
Dröjandet inför ett verk
Edholm beskriver själv hur hon ideligen brottas med utmaningen att måla in ljus i målningarna, ladda dem med energi, även i svärtan. Genom att blanda oljefärgen med vax och använda gummispatel och målardyna övervinner hon det subjektiva penseldraget. Färgen läggs på i tunna skikt lager på lager och bygger en påtaglig materialitet. Och målandet tar tid. Lång tid. Blandningen olja och vax skapar en äggskalsliknande matthet som har förmågan att förändras i olika belysningar och genom att besudla ytan med ”misstag” i forma av fingeravtryck och knappt märkbara fördrivningar bryts färgens kompakthet. Edholms målningar kräver att vi tar oss tid, att vi dröjer kvar i betraktandet. Och det är just detta dröjande som är utgångspunkten och en fruktbar ansats även när vi närmar oss Hilma af Klints målningar, som betraktare dras vi in i en skapande process där målningarna blir till inför våra ögon.
....
Ulf Wagner
Ledamot i Stiftelsen Hilma af Klints Verk
Copyright © Ulf Wagner och Ann Edholm